Jag såg dokumentären Smittad - när AIDS kom till Sverige på SVT. Och många har nog sett tvserien Torka inga tårar utan handskar. Så det är på tapeten, så att säga.

När 80-talet gjorde entré var jag 8 år.
Samtidigt var det enorma debatter för och emot kärnkraft. Kärnkraft var osynligt och världen kunde utrotas.
Kärnvapen kunde genom ett knapptryck döda allt liv på planeten.
En alkoholist föreläste i mellanstadiet om att han snart skulle dö för att hans bukspottkörtel hade smulats sönder. En av tre i klassrummet skulle bli narkomaner och alkoholister förutspådde han.
Snustandkött visades på diabilder.
Ozonlagret krympte.

Och strax efter att jag blivit tonåring, var jag på väg till gympalektion på Centralbadet. Där, för att alla gympande elever skulle se, stod en enorm skylt i svartvitt. En vitsminkad tjej, hålögd visades under texten, AIDS dödar. Vet inte om det formulerades just så men det var det budskapet jag tog till mig.

AIDS-skräcken spred sig som en löpeld på Ljuraskolans högstadium. Den tog sitt uttryck genom att tjejerna inte gick på toa. Man höll sig tills man kom hem. Om någon bjöd på sin fruktsoda som inköpts i Ökencafeet, skrek man nej tack, jag vill inte ha aids! Eller så sa den bjudande, jag har inte aids! AIDS-OFFER!

För en 14-årig oskuld med tandställning framstod allt detta som mycket skrämmande. Skulle man någonsin kunna ha sex? Ja med kondom talade en lärare om. Men hur var det med kyssar? (Föresten var ingen som var oskuld vid 14 års ålder på Ljuraskolan, det var en oskriven lag).

Hela världen var en potentiell livsfara, full av osynliga hot som man inte kunde skydda sig mot. Allt var under ytan och bubblade hotfullt, precis som de ryska spionubåtarna i alla vikar runt Södermanland.
Tjernobyl. Palmemordet. Kalla kriget. Hur speglades detta i kulturen?
Det jag minns var glassiga kläder, konsumtion, stora frisyrer, ytliga musikvideos. Varuhuset och Dallas.
Var det så ytligt? De mörka yttringarna fanns också. Minns särskilt Lars Noréns tv-dramer som mamma tvingade mig att se, när jag hellre ville se på Musicbox och läsa OKEJ.

Sen plötsligt var det inte så farligt att få HIV. Det smittade bara via oskyddat sex och kanyler. Det fanns bromsmediciner.
U-båtarna från Sovjet var visst bara uttrar? Sedan föll muren i Berlin. Kalla kriget blev ljummet. Ozonlagret gick att laga.
Men det dröjde inte så länge innan andra hotbilder dök upp. Miljökatastrofer, ekonomiska kriser, lasermän och xenofobi.

Att miljoner människor på andra kontinenter dör som flugor i AIDS, styrker bara att vi borde stänga ute främlingar, från fina gamla Sverige.
Sverigedemokraternas framgångar tyder på en urgammal rädsla.

Jag är i alla fall inte rädd längre. Åttiotalet skrämde skiten ur mig.

MALIN RINGDAHL
(Dokumentären Smittad - när AIDS kom till Sverige ,visas fram till 27/11 på SVT play)