Nu slår regnet mot rutan, och världen säger god natt. Träden ser ensamma ut, när löven inte längre finns. Längst gatorna promenerar fulla människor hem. Somliga själv, andra med någon. Det känns som en evighet innan man får höra fåglarna vissla i träden, eller bli väckt av solens strålar genom persiennerna. Men livet går runt, och allt kommer tillbaka. Först tårarna, sedan skratten som Sintra så vacker sa.