När jag stod där uppe på ruinens brant
Alla sorger raderades all smärta blev till sand

Något så ovanligt som lycka genomströmmade mitt sinne
Massa vackra känslor flödade i mitt minne

Jag var härskare över världen, jag var starkare än allt
Munnen kände en underbar kombination av sött, surt, beskt och salt

Jag darrade och blicken flackade men kände inga kalla kårar
Ty detta var en värld utan BLOD SVETT OCH TÅRAR!

Men detta var ej verklighet, det var bara en dröm
Det märkte jag när jag plötsligt väcktes ur min sömn

För hur fina drömmar än må vara utan trubbel eller mord
Var jag nu vaken och tillbaka på vår ondskefulla jord

// Thyberg 9/11-12