Han var mannen personifierad, badande i fitta.

Egen lya sen arton, båt nere på båtklubben

Fascinationen över denna man...

Stod för det han var, ingen skam.
Älskade KVINNAN, oftast KVINNOR.

Rutiner,
alltid en kanna kaffe på morgonen, alltid makt och kontroll över psyket. Fanns ingen sorg än mindre tvekan.

Aldrig avslutande. Kliv upp å lev vidare, ta tag i dagen.
Dagen som den var inte som kroppen eller psyket kände sig.

Min beundran till denna man,
tog mig aldrig slut.

Ansvaret han hade för att vara man, manlig i alla dess former, man som män ska vara. Alla dem stereotypa attributen fanns där,

outtömliga

Dem drog mig till honom.

Dessa enligt samhället sviniga drag
som en man kan ha, ska ha.

Är dem stereotypiska på riktigt, eller är dem bara så?

Så är mannen.

Inget han ska behöva skämmas eller stå till svars för. Sådan var han, mannen som älskade fitta, som aldrig hörde av sig.

När det passade honom att ha kvinnan tog han kontakten!

Varför ska han få lida för det?
Varför ska han tvingas skämmas för hur han förde sig,
för hur han var?!

En stolt man.

Pengar, fastighet, båt, kvinnor...

det är viktigt för honom!

Så vill han leva.

Han vill även ha familj,
barn i mängder som han kan uppfostra till sina små soldater

exakta, korrekta, disciplinerade...

Därav behöver han

KVINNAN
som med sin mjuka hand, mindre fysik och sätt att föra sig på,
tar ner dessa barn,
och vårdar dem med sin omättliga kärlek,
efter mannens ansvar att lära dem ta sig an världen på ett hårt sätt,
precis som den var,
precis så som dem skulle komma upptäcka den vara.

Vad är felet med detta?

Inget

Jag beundrar honom.

Skulle gå ett korståg med facklor för att denna mannen ska få vara man, för att han ska få vara han.

I alla dem tillkortakommanden han stod för.

Står för.