när minnena av vår kärleksstund
gör sig fria från mitt arma törstande hjärta

syns bilderna klart då jag selektivt berömde särskiljda saker för sig
fragmenten sätts ihop nu långt efter

när enstaka bilder utgör en sanning kan de te sig som de mångdubblats, spritt sig, tagit över
fast där är bara en enskild bild, det som är omkring har jag i fantasin fabricerat

en överlevnadsstrategi gör att jag känner att jag nog har haft något som går att jämföras med dig och alla andra
det kunde se bra ut om jag lade till och spädde på, som storfiskarn

jag gör det atuomatiskt, för överlevnad ja, för att jag ska framstå som något som er andra
kunna säga: "du vet..."


*

det är mycket komplicerat att beskriva
det är en funktion på reptilstadiet, något för att överleva, socialt

jag har varit där, hävdar jag och brer på, det känns bättre så
men det är svårt att här berätta, förklara med ord, jag försöker ännu själv förstå

en drivkraft att tillhöra, ha något som du har
inte bara varit eremit, jag har faktiskt älskat också

visst älskade jag

visst älskade jag och önskade under tiden, det kunde vara annorlunda
jag kunde känna mig bra

du kunde vara, eller bli, något du inte var
i mina tankar i min fantasi, byggde jag vackrare världar

för att överleva

för att säga att jag levde i det där, utan att gå sönder
bara för att vara som du lite mer