Jag hatade alla ord ur din mun, lögner om livet, som sedan föll likt höstlövet till marken. Allt var ett sandslott, som sprängdes av vågen. Men nu har nya skyskrapor skjutit genom molnen, och andra vägar har byggts. Jag kommer nog aldrig förstå den tiden. Kanske var det jag? Naiv genom dikterna om evig kärlek, smärtan genom Brännö Serenad. Känslorna utanpå, sån är jag.