Blodet täckte din hy som blev allt blekare och blekare för var sekund som gick
Jag var för rädd för att gråta
Jag var för chockad för att känna
Men när jag såg dig där, med allt blod som täckte din kropp
Jag kunde inte låta bli att skrika
Jag kunde inte låta bli att skaka
Adrenalinet rusade igenom min kropp som aldrig förr
Jag sprang så snabbt jag bara kunde
Mot dig och din medvetslösa kropp
Jag kunde inte tänka annat än att det borde ha varit min kropp som låg där
Det borde ha varit jag
Det var mitt fel
Eller hur?

"Hur kunde jag svika dig, min bästa vän? Det borde varit jag och ingen annan, särskilt inte dig."

Just då när jag var liten så var jag väldigt svag för blod, men jag kunde bara inte svimma, jag kunde bara inte gråta, allt jag kunde göra var att skaka och skrika.

"Är hon död?"

Natten var sömnlös och jag var fortfarande i chock, inga tårar, inga känslor. Jag började flitigt bygga upp ett så kallat "skal" som skulle skydda mig, skydda mig från allt och alla, speciellt från mig själv, jag är mitt största hot.

"Tårar är bara bevis på svaghet-"

Jag svalde alla tårar och alla känslor
För att skydda den stolthet jag hade kvar

Men mitt skal idag
Det tärs sönder
Jag börjar bli känslig igen
Jag kan inte hålla inne gråten
Jag kan inte hålla inne skriken

"Vem vågar förstöra mitt skal som skyddar mig mot mig själv och allt annat?!"