som lade sig rädslan över skimret
i varje dag av överlevnad, i varje dag av osynlighet
ty skottsåren blev många inte alltid blödande
men närvarande nog i det oberättade
och i benen lagda som de nu ligger i gräsets skugga
jag suckar och drar kanske är jag en omöjlighet
en hopplös ekvation, ett projekt redo för arkivering
men i grunden spelar det inte någon roll
jag söker mörkret i min trädgård
flyttar sakta de vitas former och visslar

... farvel and adieu ....