i mitt inre..
råder kaos..
hör jag.. vet jag..
men ej på ytan..

håller mig kall..
modig..

redo för nästa..
fullträff..
rätt i ansiktet..

försöker..
behärska mig..

tårarna bränner..

jag skriker..
på hjälp..
med ord.. som är..
fel formulerade..
eller
som kanske inte..
alltid hörs..

för läpparnas..
försegling skull..
sitter och tiger..
tänker undrar..

varför just jag..
som hatar..
ensamheten så..


~ angel ~

munkebäck

0/0-0000