åh mitt lilla hjärta!
som det känns att det ska explodera i bröstkorgen på mig

genom staden i krossade glasskor
tassar vi för att inte skära sönder våra nakna fötter

du har ögon som mörka höstnougater
och ibland plockar ljuset upp dem, leker sprattlande med kontrast och djup

på många sätt är jag din kanariefågel
i bur där varje ord vägs upp med kvittrande undertoner betraktar du mig på håll

jag får ingen riktig ordning på kroppen, klipper med ögonfransarna
du bara skrattar (alltid i dur men med ett dröjande stänk av något, sälta)

men så naiv är jag längs solskenboulevarder
att jag inte ser de svärtande skuggorna träden kastar

och så barnslig är jag
att jag endast kan förmå mig mina impulser och allt vad konsekvenser är förblir mig overkligt