Ingen märker när jag kommer in i ett rum men ibland säger någon som redan sitter där: "Usch, är det inte lite dragigt här? Blev det inte lite kallt plötsligt?" När det är jag som redan är på plats, kan någon öppna dörren och kika in och säga: "Jaså, det är ingen här..."

Ibland när jag skall spegla mig syns redan Svarta Madam på andra sidan spegelglaset. När jag spolat på toaletten drar dasset en lättnadens suck. Kranen sitter alltid hårt åt och vill inte ge med sig när jag skall tvätta mig efteråt. Den vill slippa skölja vatten över mina håriga klor. När jag skall släppa ut en fjäril som förirrat sig in på badrummet faller den död ner, precis när jag fått upp fönstret.

En gång när jag gick till jobbet en tidig aprilmorgon fick jag en död kråka i huvudet. Jag bär alltid en hård läderhatt som tur är. När jag för många år sedan skulle konfirmeras fick prästen hjärtinfarkt och dog i predikstolen.

Inte sällan sitter några arbetskamrater runt kaffebordet och småpratar utanför mitt kontor. Går jag dit och sätter mig reser de sig genast och säger att de har något viktigare att göra. Försöker jag säga något skämtsant om vexenmobbning ser jag bara deras tysta ryggar.

Fastlagsbullarna är färska och fina i vårens tid tills jag sätter huggtänderna i grädden och får en smak av härskenhet i munnen medan bullen  blivit en grönmögelfläckig hyena.

När min lilla mamma, som inte kan sköta blommor, fyllde nittio köpte jag plastblommor till henne. De var vissna när jag skulle ge henne dem.

Duscha är inte att tänka på. Brunt vatten och rostflagor är vad vattenbledningen orkar hosta upp så fort jag rör kranen.

Det kan hända att jag stannar upp på trottoaren när jag flanerar i vår lilla stad och funderar över vilken väg jag skall ta. Då kan en hund komma och lyfta på benet över mina damasklädda klövar.

I affären går alltid larmet igång när jag är på väg in. Av samma anledning kan jag inte heller besöka stadsbiblioteket utan pinsamheter.

Jag berättade det här för min terapeut, hon med de vida, grådaskiga vingarna, och hon sade bara, när hon tittade upp från sitt anteckningsblock där hon suttit och ritat magiska symboler: "Sa du nåt? Jag trodde du gick för en halvtimme sen..." I samma stund hon sagt det föll huvudet bakåt i stolen och hon började snarka med vidöppen mun.

Ingen märker när jag går ut ur ett rum.