Ensam flicka i skogen går,
frusen och kall i trasiga skor.
sorgen gömd men leendet uppe,
för att fortfarande finna hoppet däruppe.

Hon drömmer sig bort till sin egna lilla värd,
där hon är varm och har vingar som sig
henne bär,
Där hon är prinsessa och hon funnit sin prins,
men när hon öppnar sina ögon är hon åter tillbaka till det plats som hon åter minns.

Vita träd och snötäckta tack flickan värmer sina händer,
och vänder och kommer aldrig mer tillbaks.