fånga en timme, en tid här utanför, här inne. härinne, utanför
vägra låta ansiktet grina illa, brottas fucka handlingsförlamningen.
jag vill inte ha några ryggdunkar, då lägger jag av igen, bara lämnas ensammen.
i storm och kyla

i mörkret i natten finna det där jävla ljuset, tända det när brottslingarna kommer in. slå dem döda, andlösa. skålla dem i det där lilla jävla ljuset.
och knapra på resterna av en ödesdömd tid, förbannad liksom av mig själv, i någon slags uppriktig pliktrogenhet, med medar som falska knivar skär, tar allt, dödar, skövlar.

ämnar lämna det där. döden le i ansiktet och fortsätta. kanske skrattar jag lite också, när ingen ser. tänder det där jävla lilla ljuset och sitter i dess sken och skriver fast ögonen grusar och fingarna blöder och hjärtat är i kras och själen är bruten och hjärnan knas.

förvirring och desillusion, kan inte luras, säga ödet.