Snart orkar jag inte mer

Ska man inte kunna ha egna vänner
utan att den äkta hälften ska behöva hänga en i hasorna hela tiden?

Ska jag inte kunna ventilera mig med någon utan för familjen?

Måste man dela precis exakt allt?

Man lovar i nöd och lust och i glädje och sorg
ska man inte kunna ha egen tid också och göra saker som berikar och gör så att man växer?

Man äger inte varandra
det är inte ensamrätt på värme och kärlek

Jag finns för mina vänner också
finns inget som säger att ens nära måste tycka om alla

Inte ens jag gör det, men jag respekterar alla
och jag dömer inte andra

Jag ger bara tillbaka det jag får