Sakta faller rosenbladen till vattnets yta
Skymningen är fylld av färger som likt en explosion spränger himlen
Man hade kunnat tro att tiden stod stilla
Om det inte vore för fåglarna som sorgset sjöng sin sång
Och rosorna som sakta tappade alla dess blad
Om det inte vore för månen som skymtade i horisonten
Och alla dessa stjärnor som ger oss hopp och tro
Då hade vi nog alla tagit för givet
Att tiden stod stilla