Så går vi längs med vägen

och söker frågans svar

vad har vi här att hämta

vad kommer att bli kvar

Så typiskt att man tvekar

och inte kan få ro

när nattens hjärta skymmer

och letar hoppets tro

Jag lever blott för vägen

som sträcker livet ut

när orken minskar stegen

då är nog sagan slut

För den skull ska jag icke

mer gråta och förfära

blott ljusa minnen lämna

för generationers led att bära.