så stod vi
så står vi
framför varandra

det var nu
det är nu jag med öppna ögon ser
att sjön är ett månsilverblad


träden ler
godmodigt

vinden rör vid kronhav
vita fjärilar flyger
gnistrande
i solvinden


landar
breder ut vingar över mossmarker


skogen bär vit sidenmarkslöja
en vit hermelin ilar med svart svanstipp
ut med det sista mörkret



hämplingens bröst
sväller i rödtonande morgonsånger
hon frågade träden
i det vilka så månget öga endast ser mörkret i rädsla
se mig för den jag är viskar mörkret
hon frågade träden
i det vilka så månget öga endast ser mörkret i rädsla

sluter dessa ögon sina inlärda fransar
skall de höra hjärtstammarnas djupa stämmor
vad skall jag tala
vad skall jag nedteckna
i spindelvävens tunna slöja

skogen stiger in i tystnadens betraktelse
tala ytans spänning
ytans spännvidd
tala djupens lugn

hon steg in i skogens tystblad
det är vackert
det är så
i dessa månvita nätter att jag vandrar

i en av dessas
upplevde jag att jag vandrade på sjön
sjön var samt är täckt med is
kanske visar oss sjön att vi kan
gå
på vatten

träden skrockar godmodigt

så mötte jag en kvinna
så möter jag en kvinna
vilken också hon nattvandrar
kvinnan bär en stav i handen
i förstone syntes staven ut att vara av
mörkt trädslag med inlagda blad
ciselerade blad av kopparljusvärme
ett utsökt hantverk så såg det ut
vi kom närmre
det var nu jag såg att denna stav är en sträng
med ens sköljde en bild in

från var susade träden godmodigt

ögonen mina steg in i en så vacker syn
vi stod i en äng med gryningsdagg samt skymningsdagg
vävandes in i varande
varandra
doften av dagg
fyllde mig
doften av snö
fyllde mig
doften av stjärnor fyllde mig
en sjö
ett hav syntes stiga
vi måste väl ha stått på vardera stranden

träden harklade sig
varför vardera
varde edra

det kan jag ej giva svar till
ni ser det jag ser
hur obeskrivligt vackert detta är
ur sjön
ur havet stiger en långtråd
vi tvinnar denna tråd
och jag vet i det jag möter henne
detta är tråden vi tvinnade

ja jag såg att denna stav är en sträng

en silversträng vilken bar
vilken bär hennes ålderstyngd
denna kvinna är hudlös
ett ciselerat blad kanske
ändå
så
ålderstyngd
djupens
lugn
vid varje hennes steg ljuder en klang en ton
kommen av månsilver
vilken rinner strömmande var det i var det runt
detta går ej att säga
att utpeka ty detta är en upplevelse
vänligt höll hon min blick i sin
hon stiger in i mig
det gjorde mig inte något
det gör mig inte något
ty värmen sprider sig
inom mig
i ett kort ögonblick varade detta
vilket jag lät ske

så stod vi
så står vi åter framför varandra
det var nu
det är nu jag med öppna ögon ser
att sjön är ett månsilverblad

träden ler
godmodigt

vinden rör vid kronhav
vita fjärilar flyger gnistrande i solvinden
landar
breder ut vingar över mossmarker
skogen bär vit sidenmarkslöja
en vit hermelin ilar med svart svanstipp
ut med det sista mörkret
hämplingens bröst
sväller i rödtonande morgonsånger




så stod vi
så står vi
framför varandra

det var nu
det är nu jag med öppna ögon ser
att sjön är ett månsilverblad


träden ler
godmodigt

vinden rör vid kronhav
vita fjärilar flyger
gnistrande
i solvinden


landar
breder ut vingar över mossmarker


skogen bär vit sidenmarkslöja
en vit hermelin ilar med svart svanstipp
ut med det sista mörkret



hämplingens bröst
sväller i rödtonande morgonsånger