Förtrollad
Står där under himlen
och skådar stjärnors ljus
förförs av dess skönhet
ur rymdens rogivande brus
Sitter bland björkarna
vid ängarnas allé
och sommarens vackerhet
är det ögonen vill se
Faller där från skyn
gör snöflingors mönster
skådar rimfrostens tid
från mitt sovrumsfönster
På bänken sitter livet
där önskebrunnen blänker
mannen och kvinnan
sitt livs kärlek skänker
Förtrollas av sången
från småfåglars kvitter
på stenen där i gläntan
där rofyllt jag sitter
Plockar så en blomma
årets första sippa
och hälsar med glädje
vårens nippertippa
När träden fäller löv
kan jag inte se mig mätt
en obeskrivlig skönhet
kring höstens färgpalett
Havets milda skönhet
när vågor slår mot land
förtrollad jag står där
med kärlek i min hand