Ofta tvekade mitt hjärta
att det inte hade något att bidra med
förutom blommorna
på min egna
grav
och alla de där orden jag skrev
innan
för att lägga ner

men det fanns en saknad
en känsla av att någon försvann
ännu mer

men som ändå fanns

så jag sprang, sprang tills jag dog

jag vet att jag klättrade
i vindkargat träd
i nio hela nätter

sårad av andetag
som slagit rot
där ingen vet

jag spårade länge bortom
och noga nedåt
orden tog jag upp
ropade och tog

sen föll jag ner ur trädet

ner i ett varmt hav.