pupillskogar
floden den frusna skimrar i solens ögon
sidenband vitgnistrande i hennes hår
helt nära andas floden sångkorgens
örtblad ur hennes värnandesjäl
skänkes floden friheten den bar i sitt bröst
issnö; korn mindre än
knapp nåls huvuden doftar luften
pudrande doftar ansiktet rent
skruden min har ramlat av
skårorna skärsåren skrevorna
klipphängena finns kvar
jag bär ej sari
denna natt
jorden bortblåst
fröna vilka såddes
torkar
handfasta steg handfästa
darrar golv tiljornas uppbrutna
vakar svarta rundlar gapandetandlösa käftar
klotet kulan av handfästa steg
v i n e r
slår mig i ryggen knuffar mig i
faller
faller
nynnar jag sejdar jag
sträck ut din hand säges
tänd lågan
öppna mörkret
fågelvinden är inkrupen
under granens vidmantelvingar
sångerna tonerna
rör vid ett hjärtas sorgestämma
inkrupen är fågelvinden
omsluter de knappa slagen
av den brustna trummans hud
trött är på dessa molnbalkar
vilka tynger
tynger
trött rinner ut över molnbanker
sänker sig in
sluter synens lins
fläckar solbladens krona
ensam snyftar utan gråt
molnbankar molnbanker molnbalkar
trycker ned
trött är det svarta i din blick
i brödstugan flammar elden
glödanderöd hetta
kinder brinner
naggen hoppar mjukt i fingerklyka till
spateln springer
doften stiger
i taket hänga brödkakor
eller är det knapparna ur skjortbröstet
i de vidgade pupillskogarnas synfält
kan du tydligt se irisfältens djupblå
regnbågshinnor läggas mjukt över sargstränder
indigomanteln omsluter
tager mig i famn
mitt hjärta frågar
var är himlarnas ögonskimmer
himlarna målar mina ögon med drömmar
undrande svävar jag i midnattsblås vita vingar
fri
med stjärnblommor i håret
i djupet
vet jag
samhörighet