hon putsar nålen
i silvernattens källa


nålen
av



blickar ut genom
bergets fönster


spindlar
stiger upp
i natten

väver
spinner




de såg
stjärnor falla

faller
pudrar
marker




strängar i natten
ljudandetoner
ur universums harpa



en av strimmorna
strömmarna



föll i hennes hand




nål av järn
öga av djup
tråd av silver
tråd av guld





sömmar ädelstensbården

runt sammetsmanteln
den rödas
inrefåll







jag är
hemlös



mina vingar
är

fallna
av


klipphänder
vagga de

i sjöars
vånda







tusende
fjärilar

flyger upp ur

stjärnåkrars
spirandeblom


vingar fläktar pollen
in i jordedröms fåror







hon sitter vid spinnrocken
med oseende ögon

här

ser in i
skönhetens
frid


bilder väverströmmar
böljar

bölja
böljande
ström


rör vid ansiktsmedaljong

vartefter tråden
spolas

hon märker ej
trådens röda silke

hennes fingrar blöder







himlar
färgas svarta

nattsvanarna sjunger vingar

korparna bär bud

fjällen
spricker ut

i vita rosors doftpuder







klättrade
så högt
flög så fri


upp till molnet
molnet vilket viskar
mitt namn



tog av mig vingarna

kastade mig ut

virvla
virvla




det ligger en sten vid hasselns fötter
mjukmossad mantel höljer

i månklara nätter

synes stenens
tårar



mina vingar är
fallna
av

stjärnåkrar ligga blottade


jag är ej

mer