Flickan satt vid sin spinnrock och spann. Hon fann sin frid mellan andra sysslor, men hade egentligen inte tid. Hon tänkte på att hon som alla kvinnor blir en gång, bortgifta. Just nu ville hon inte tänka på det, hon vifta´bort alla tankar på den man hon förväntades gifta sig med. Han var gammal, änkeman hade hon hört. Med honom skulle hon bli som en piga eller dotter. Var han en fin man så blev hon som en dotter men annars fick hon tjäna som piga. Viga sig med honom skulle bli svårt trodde hon då hon hade känslor för en annan man eller snarare pojke. De tyckte mycket om varann. Han hade sagt om han fann en möjlighet så skulle han ta henne med bort, långt bort så att ingen henne fann. Flickan trodde inte att pojken skulle hinna få möjlighet att ta henne med.

Hon måste resa sig för att lägga ved på elden för det började bli kallt. Sedan skulle hon fortsätta spinna om hon hann, hon brukade kunna försvinna in i drömmarnas värld där inget var omöjligt medan hon spann. I drömmen var ju han, pojken som var den hon tänkte på.