Hemkommen. Drar jag varje dag bladets gift ur mitt blod. Rädslans tatueringar ur mitt kött. Med fingrar skröpliga av sorgsånger samlar jag varje mjukt mirakel som regnar genom cirkustaket. Starkare så. Men inte mindre skräckslagen. Skjuten lite för tidigt. Tar boten för skräcken lite längre tid. Men foten i dörren är borta.