hon med de silverne vingarna
vilka är slöjor
vilka är armar
vilka är händer
hon vilken andas dimman
dimman vilken sköljer ängens vita kristallblad
hon vilken därigenom
bär skimrande pärlemors nät
kapuschongen vilken mjukt inramar hennes ansikte

moder
måne
hölj mig i din ögonfamn

hon andas
luta dig till mig
luta dig till mitt bröst
lyssna till
silveralmarnas toner
hur stjärnskotten landar mjukt
i ängens vitfällar
fäll ej dina oskrivna blad
fäll ej tårar för den vind vilken ännu ej anträtt färden

luta dig
var lutan jag mjukt håller i min famn
låt mig stämma de stegrande hovarna
och detta stämma är ej kväva
detta stämma är ej hindra
detta stämma är hindens fria lopp
är frigörelse av de brustnas veklagan
och dessa hovar är ej skodda
är mjuka
är följande
och dessa hovar är ej en hov
kanske är de ett hov
av ädel börd

låt mig stämma de stegrande hovarna

hör dina strängar ljuda

se skotten
stjärnskottens hjärtblad sakta kisa in i ljuset

måne monad månad måna
mån är jag

kom låt oss värma våra händer vid hels eld
låt oss skölja orden med nattens eldopalsnektar

låt oss se in i bergens djup
hur ådrorna ständigt andas
minnen av väggarna vilka aldrig var