I den brutna tystnadens sken
läser jag dikten i ditt ansikte;
berättelsen om de långa åren
och de glödande åren.
Jag ser skogar i dina ögon
dit jag fått tillträde
att söka din hemliga glänta
där sommar råder
även när hösten falnar.
Med blicken följer jag
våra upptrampade stigar
utefter dina läppars dalgång
som rämnar för de vindburna orden.
På din inre himmel
stiger en fågel
sakta mot evigheten
tills den inte längre syns.
Vänta, snart följer jag dig
in i osynligheten.