Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
besök


17 - Min tid - rosa moln, med min mor

Tiden gick snabbt, snart i Sverige jag var igen, som en nyförälskad sprang jag omkring som yr höna.

Jag hade en mamma, hon tyckte om mig, - yippie mitt hjärta hoppade skuttade, jag var så lycklig.

Om jag minns rätt kom hon ganska snart till mig, här träffade hon sin andra dotter Anna,
jag har ingen aning vilken relation dem byggde upp, tyvärr så pratar jag och min syster aldrig om det vi borde, istället tjafsar vi om onödiga saker, dem få gånger vi träffas.

Det var sommar så långt minns jag, hon min mor tyckte Sverige var så rent land,
och sådan frisk luft, hade hon aldrig andats. Det var många nya saker hon fick uppleva, ett av dem var att vid ett tillfälle passa sitt, barnbarn i ett par timmar, sikket liv, min förstfödda gjorde allt för att visa vad en mormor bör orka med.
Ett annat var att åka ”flumeride” på Liseberg, som hon skrek, livrädd men med ett leende så lyckligt tacksamt, - mor tyckte att hon var i paradiset.

Jag testande hennes omtalade alkoholism, men hon vägrade alkohol , nästan hela två månader som hon var här, bara vid ett tillfälle när jag hade en god vän till mig hemma, tog hon en drink, som jag i princip tvingade på henne.
Jag trodde nämligen hon gick på antabus. Men jag tänkte fel, hon är en kvinna som är svag i själen, utan kraft att resa sig, - bättre sova bort dagarna, sen kan man alltid umgås med a-lagarna i brist på andra vänner, för utan jobb och med vänner som står lägst ner i rang på samhällets stege, är det svårt att resa sig, speciellt då man är sjuk i själen och jämt utan pengar. Hon påstod att hon var livrädd för narkotika och allsköns piller, ändå såg hon härjad ut, eller kanske var det psykisk trötthet, vad som är sant eller inte vet jag inte, för knappt 6 veckor senare, ville hon åka hem så jag satte henne på bussen till Warszawa.

Men det dröjer inte länge förrän jag och min dotter ska besöka henne, lagom till julafton närmare bestämt, den resan vill jag ha ogjord, den resan var den värsta jag tagit i hela mitt liv.

Sveken lögnerna haglade över mig, nu springa hem, jag tvungen var.

Aldrig mera, skall jag lita på någon..





Övriga genrer (Drama/Dialog) av agneta pichler
Läst 256 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2013-03-31 18:40



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Känslan av uppgivenhet
2013-04-01

  Federico Romano
Kom på att jag ligger efter i läsningen..
2013-03-31
  > Nästa text
< Föregående

agneta pichler
agneta pichler