Vi sitter runt våra fikabord
med kaffemuggar och pärlband av ord
som vi en gång satt kring vår lägereld
en kulen och blåsig stenålderskväll

Vi spinner våra verbala trådar
om det som gläder och det som plågar
Ibland har någon bakat en kaka
Vi smakar den och fortsätter prata

Visst uppfann vi språket tillsammans en gång
för både skvaller och sång
och nog har vi sjungit och skvallrat se’n dess
och skingrat allsköns tristess

Men hur blir det framåt i tiden
med fikapauser i livet
om de digitala rummen har vunnit
och det analoga skvallret försvunnit?

Då tänder vi kanske en stenålderseld
en mulen och småkylig vårvinterkväll
och har en autodafé digital
så Fenix må födas, sant social