Han tummar ömt 

på asken

bara brända stickor kvar

Den ask

han kallar själen 

och stickorna sitt liv -

Var tändsticka

goda stunder -

som en gång 

flammat har -

Han tänker - ler och säger

Kung! Av brända tändstickor

är jag -

Till de en gång

vackra lågor

gör sedan samlaren

fanfar 

med asken fylld av minnen -

men nu, en utbrända 

trästickors parad -

Förutom den i handen

med sitt sken -

så varmt, så klart

Den brinner för det ljusa -

som i framtid

komma snart...