Lever man tillräckligt länge härute
förvandlas man till en ek.
Dalen är full av mina förfäders träd
som sträcker sig med buktande grenar mot himlen;
samma himmel som de lekte under som barn,
kysstes under som unga
och mindes under som gamla.
När vinden går i lövverken
är det mitt eget blod som susar i öronen.
”Snart är du bland oss” viskar de döda.
Jag känner mig alltmer trädlik
med knotiga fingrar och stela leder.
Snart sjunger jag i deras kör
och följer med dolda ögon
hur barnbarnsbarnen klättrar i det förflutnas skog.