Jaramald, min lilla tomte.

Varför tar du dig an människor som du inte behöver ta ansvar över? Du kan inte, och skall inte frälsa världen!
Du får bara människor att känna sig små och otillräckliga!
Det här är ingen god värld! Den här världen är inte perfekt!!! Den hade sin grundidé, men skaparens tankar är inte längre med oss.

Jaramald, säg mig ärligt. Har inte människorna här i Lancala sig själva att skylla. Är det inte så att du bakom all din godhet bara försöker att fylla ditt eget behov av duglighet, som skogstrollkarl som magiker och…
som räddaren?
Jag beskyller dig inte för något! För vem är jag att beskylla? Jag konstaterar bara att du famlar i mörkret, i hoppet om att möta någon som skall lysa upp din väg. Räkna inte med att jag skall göra det! Jag är ingen Lucia, snarare tvärtom. Du har ingenting att hämta här! Jag äger mörkrets makter! Med dem kan jag sprida fruktan och respekt. Det räcker för mig. Och DU är min verkställare! Har du inte förstått..min lilla tomte, du har ingenting att ge den här världen!

Jag använder din kunskap och speglar mig i den och när du är förbrukad likt ett krus som tömts på sitt innehåll så kommer jag slänga din beniga lilla kropp till Korparna vid klipporna av djävulsberget.
Förvänta dig inget annat!

Du är inte helig för mig! För mig finns inget heligt förutom min spåkula och resultaten av de konstateranden som spåkulan ger mig.
Men jag börjar tappa kraft, och därför tänker jag förbruka dig för att återta det som en gång varit mitt!


Om mina korpar en dag stöter på din patetiska Duva Menini, så skall de i ren reflex picka ögonen ur henne så att hon aldrig mer varken hör eller ser något av det som pågår i Lancala!!!
Du kanske frågar dig varför?
För att det ligger i deras natur! Och naturen den är som den är, den rår vi inte på, inte än i alla fall.
Du kan aldrig förvänta dig något annat! Jag är inte här för att behaga eller frälsa någon!

Helvas skall störtas och det kommer bli en annan maktordning här i Lancala. En maktordning där jag blir drottningen, och där jag kommer att dra nytta av dig Jaramald under den - låt oss säga ”lilla förändringen”...
Men förvänta dig inte något fortsatt samarbete oss emellan efter slaget i Lancala.
Både du och jag har väl konstaterat att vi ser olika på den "nya maktordningen" här i Landet.
Jag hatar Helvas! Man han är en mycket användbara ynkrygg! Så efter slaget skall han dansa efter min pipa.
Hans dotterbarn Beatrice skall en dag få ett litet "besked" som skall ta henne bort från Lancala.
Den äldsta systerns yngsta dotter kommer falla till Toom-Zoom.

Hon kommer att tvingas till ett ställe där varken du eller jag satt vår fot. Och vi kommer att stå där handfallna utan handlingskraft. Till dess att hon söker vår hjälp i hopp om att vi bär på sanningen. Låter vi de tro det så kommer också sanningen att vara vår räddning.
Efter den lilla incidenten kommer Helvas vara som smör i mina händer och jag skall kunna göra precis som jag vill med honom. Den ynkryggen kommer inget märka förrän det är försent.
Jag kan se allt framför mig, och jag kan knappt bärga mig över tanken på hur han kommer krypa framför mina fötter.
Och jag skall skrika:
"Slicka dem eller dö!" ha ha!!!
Och du min lilla Trädgårdstomte kommer bara långsamt tappas på all kraft medan min kommer att växa som tisteln vid min port.
För varje dag som går så blir du ynkligare och ynkligare och min kraft skall växa...ha ha...
Och slutligen kommer även du min Jaramald att be om nåd...
Men först skall du krypa som Helvas och som Romus, vid mina fötter.

Alla skall ni sedan samma öde gå till mötes...
döden…
Döden!
Ha ha ha ....