Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
unfurl my black wings and wait/ across the horizon it's coming to sweep me away,/ it's coming to sweep me away


bortom & hur jag alltid fortsätter





mellan höghus
gråa
& kalla stationer

mellan vad hon är
& vad det är inom henne
som går sönder

,
de undrar vad det är


som får henne att leta
& leta
springa
försvinna


de strör sig
efter hennes spår, de knyter
hjärtan
kring hennes ben

de lägger blad
över hennes anlete, de samlar
fjädrar och stoppar om


de undrar vad det är

.

varje natt
knäpper de händer
varje dag
älskar de henne




och aldrig är det nog













Fri vers av xilenie
Läst 279 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-04-30 22:14



Bookmark and Share


  Robin V
Håller med föregående talare! Mycket, mycket bra. Och sorgligt!
2013-04-30

  blåhimmel
Känns ganska sorglig. Fantastisk titel, för övrigt (även om jag trodde att dikten skulle vara om något annat)! :)
2013-04-30
  > Nästa text
< Föregående

xilenie