Människans kännslor av att vara människa.

Livets lågor slickar mitt rastlösa sinne
lämmnar allt förkolnat
till en sur massa,
utom det av hårdaste material
jämmt lämmnat svart av tidens sot.

Häri hettan
som gör allt onödigt obrukbart
smälter viljan
sakta fräsandes till en oändlig pöl
ett evigt varande av,
sekunder beslut och lidande
ett beslut om lidande i en sekund
i ett evigt inferno
av liv.

Vilan kommer,
i en förkolnad dimma,
förlorad bland nersotade minnen.