Hon står där

Alldeles ensam

Så van

att betrakta marken

Osynlig för världen 

Så skön

och genomskinlig

som ett väsen 

Med tallens skugga

som skydd

mot livet utanför

Hon hör bara vinden viska

Vi ser dig

Ett möte med ödet  

ett par ögon som ser

Konturerna

som anas

En ängels

vänliga ljus

och skuggorna

löses sakta upp

Varsamma själar

leder henne

i försiktiga steg

Snart vackra ljuva Linnea

vågar du öppna ögonen

för livets alla nyanser