I varje väderstreck bor en sol. I varje måne en gubbe. Det är inte konstigt alls. Om man nu vänder tankarna där i vänddraget. För vinden spelar i de glömda benpiporna och dansen går så lustigt mellan horisont och böj. Det har alltid varit så. Vi glömmer det bara när gråmännen suckar, livstrådarna flätas svarta och de små burkarna inte hittas i bråten.