i de gråa rummen

där inga leenden finns

roade hon sig med

att röja

psykopatens hemlighet

tills en strimma

av hopp skymtade

i hans anlete

~~~

i de kala rummen

där ruttenheten syns

i en var mans

öga

tog hon mördaren

i sin hand

och förlät honom

hans ondska

~~~

i de svala rummen

där hon måst söka vila

var natt..

kom han smygande

om natten

för att ta

det som inte var

hans att ta

~~~

men där fann hon

också

sin trygghet

bortom all ondska..

och förtvivlan  

som liksom aldrig

gav vika..

där somnade hon tryggt

i mörkrets oändliga famn

~~ ~

förklara nu

hur kan hon idag

sola sig

i den gröna

oasens härlighet

utan

att bli orolig..?

hur kan hon idag

njuta

tallbarrs doften

i skogens sköna rum

utan

att bli rädd..?

när det enda hon vet

det enda hon kan

är de kala rummets

hemligheter

ty

där var ju där

hon fann sin vila

~ netis ~

13/5-2013

mölndal