Jag kysste dina läppar på kvällen igår,
de var så varma och mjuka, som plåster mot mina sår.

På morgonen idag, väckte dina läppar mig,
isande kallt blå öppnade de munnen på mig,
som att allting som spräckts inte skulle gå att laga nu.

Kylande kysser du fortfarande mig.

Hur jag än försöker,
på alla sättochvis, till varje pris , hur mycket kraft det än tar,
finner jag inte något svar.

Jag förstår mig inte på din mun,
varför smakar den så skiftande på mig från dag till dag,
din tunga ofta varm och mjuk, stundtals kall och hård.

- Din mun är allt jag har.
Det känns verkligen så.