kvalen driver
bryter skalv

jord fördriver
himlavalv

överallt

ej går att ångra
blåser kallt

det nyss förgångna

under skyars
bleka trån

genom syras
veka hån

fräter

träter

äter

slukar

inget är såsom det brukar

upp och ner
ut och in

olust kryper
under skinn

tills det enda
uppenbara

får ett slut
på denna mara

att

ur sitt hjärta
utan försåt

ge aktningsvärt
ett sant

förlåt