de vilka böjer sig djupt till jorden är min hud
dessa andas ut blomstringen

vandra till berget bortom floden
helt nära

lyssna till trädens sånger
kan du höra dessa sånger

kanske
dessa
vid ditt hjärtas ton
uppenbarar porten
en av bergens



och jag vandrar till platsen ledd av
stenfalkens skarpa blick


är detta
oceanens
öga


är detta
strimman av
udden

rispar
i mötet med
arket

stjärnudden
ur
örnfjäderns
rörelse

detta är
strimman

vilken öppnar
din natt

är ögats ocean

detta
är

arkets
händer


jag begav mig in i bergen
mötte grottor
gångar
vindlingar

hade jag ej hört trädens sånger
har jag nog ännu irrat i
vilsegångarna
irrlärorna


jag mötte folken
vilka med skarpa
verktyg
med mjuka penslar
mejslade fram
ursagans
källa


de lyfte blicken

det var i den stunden
bergen öppnade
kronans
öga

ljuset
flödade in

jag sköljdes i detta ljushavs
värmehavs

djupa sånger