I den gamle landsfaderns Mustafa Kemal Atatürks sekulariserade land vill Recep Tayyip Erdo?an alltså bygga en moské i en av de få allmänna parker som Istanbul lider så stor brist på.

Det handlar alltså inte bara om att en park ryker - sannolikt handlar det om att muslimerna i Turkiet de facto brer ut sej över alla bräddar - och dessutom - som om inte Istanbul redan är fullständigt nerlusat med moskéer.
- Visserligen inget fel i det, men inte ens det turkiska folket är så odelat positivt till islams omättliga agerande vad gäller islamisering av alla gemensamma angelägenheter - inte bara de internt religiösa.

Varför? Jo islam är en statsbärande religion med en i koranen inskriven ambition att styra hela samhället - sharialagarna är vad man skulle kunna kalla islams grundlag - den är inte bara urgammal och baseras på äldre tiders fördomar och vidskepligheter - den är också i fråga om kroppsstympning helt förkastlig vad gäller så kallad kriminalvård - för att inte tala om kvinnor och mäns olikhet inför lagen.

Tja - vad ska vi säja om våra svenska förhållanden? Vi ser att de svenska muslimerna som till antal eventuellt är cirka fyratusenfemhundra stycken - antalet är lite oklart, men detta är det offentliga antalet - personligen tror jag antalet är något större.
Dock uttryckt i procent skulle antalet muslimer i Sverige vara mindre än 1%. Men den muslimska representationen i svensk politik är betydligt större.

Vad skulle dylika siffror kunna bära för information? Och vilken betydelse skulle den sortens mekanik kunna få för det svenska samhället på sikt?

Vill den generella svensken - som ju de facto är sammansatt av alla religioner samt av individer utan religiösa underkastelser - att svensk politik även fortsättningsvis ska vara sekulariserad - alltså fri från direkt religiösa styrmedel - ja då måste det nog till lite större medvetenhet - och även lite större benägenhet att sätta ner foten inför trycket av inträngande religiösa falangers särkrav i civilsamhällets demokratiska processer.

Kanske kommer vi att bli tvungna att försvara våra parker som i Istanbul - kommer vi då att göra det? Eller kommer svensk mesighet att skörda nya framgångar då den allmänna meningen tycks vara att här i landet inget finns av värde att bevara.

Vad skulle det i så fall kunna vara?