jag är inte den som säger förlåt efteråt
vill inte ta ansvar för ditt gråt
vill inte se kinderna som varit våta
av skiten jag skapade som för dig blev en gåta

alla stegen innan du tog dig ur labyrinten
när det var sommar men livet påminde om vintern
och jag skulle skydda dig från det som var kallt
men klappade dig på axeln nån gång och det var allt

jag tar tillbaka det
är så ledsen att jag smet
så ledsen som lämnade dig när du var svag
men du var starkare än mig, det vet jag idag

du blev något bättre än oss alla
under tiden vi väntade på att du skulle falla
och nu är du den bästa jag vet
men jag är obetydlig för dig och jag lever med det

du strålar och du vinner
jag tynar och försvinner
och slagen i ansiktet är ett faktum
av karman som straffar mig för att jag varit så dum

men nu säger jag ändå förlåt
alla fel jag gjort tynger mig nu efteråt
nu är det mina kinder som är våta
hur jag ska ta mig ur all min skit är en gåta

förlåt