slutna
ögon

seglar ro






så fjärran från stormar





vågornas
illusioner

huggtänderna




är ymnighetshorn
fyllda med frukter



nu



ser
dina ögon havets
spegel


ser du

dig





saltkarets
immade


blå



ultramarin andas



en kvinnas mantel


naken är
skruden


manteln lagd
i mjuka veck




är det hav vilket bär molnens


lugna färd


vita är
rosenbladen