vandrade gjorde jag
uppför bergsstigen
vari bergsrosorna släppt sina blad

dessa ledde mig
stegen



näktergalen sjöng i mina händers kronor
så gjorde lågan
jag alltid bär i dessa



nådde
skogsstjärneringen
vars vita skålar nu tändes
i minnet av




knäppte upp huden
det gjorde jag
lade den vid
väktarorden




ur bergets ovan vari topparna möts
sipprade källan

in i den hamrade silverskålens klara insignier
inom berget vid eldarna hade de
folken lyssnat till hennes
stämma



ser in i källan


lärkträden i dungen



vassvävaren
flätade matten
vilken bar mig
in i havens rörelser





du står invid en sjö
av en händelse
ramlar du i sjön
in i denna sjö


hade du uppdagat din vakenhet
hade du läst inskriptionerna
i kanten vilken ömt höll om sjön
hade du hört hjordarnas vandringar
vingfärderna
seglens
vändande


äntligen vet jag
att min stjälk min stam växer i berget
våra ådror bär stigarna
låt oss vara
ögonblommor
i varandra





snäckblåsare
så jag längtar din stämma



led
min hand
med din närvaro


och vi skall lyssna in i vindarnas krets
höra eldbladen
tända

sandskogarnas stjärnord




tempelklocka
viskar i gryning


röda eldslöjor
väcker


väktarfågels vingslag
fläktar luften fri


väcker
regnskogens orchidefjärilar





blå
andas morgonsolen
i hennes händer


solfjädrar
rör vid molnat ansikte


ögon
blixtrar i natten




han rör vid trummans hud


hennes hjärta
vibrerar
i trädens rotvalv



apelsinlunden
bär vita blommor

citrusrosors
citrinnektar



drar samman
hjorden




kommet är
detta kvinnoväsen


urvinden viskar


det finns
en stam

helt
vit



med brinnande
eldröda blad
flikblad


och kanske är det fingrar


fingerljuva
rörelser



sjön med den blå sanden vattnar
trädets krona i jord



till stammen
sitter
han

lutad

läser mellanbladen



lärkträden
breder ut
toner

i dungen vari molnbärare samlas



kameler
lyfter

himlars
eldberg


av okets axel
skuldror


skulden
rinner ur
vattensäckar




sanden vrider korn
till bägarens
källkomst




kommet är detta kvinnoväsen
och jag är ett


intet