vita pappersark,
så genomskinliga
ändå så mycket
mer älskvärda,
därför att en bok
utan ord är fri
att skrivas.

svarta pappersark,
så kompletta men
fulla av komplex
av alla tankar,
därför att ingen
tycks förstå
verkligheten som
den är.

just nu
är tårar bläck
på papper,
det som inte borde finnas
blir dramatiska ord
och till mina tårar
kommenterar alla;
att det är det vackraste de sett.

ingen tycks se skillnaden.