pennan i min hand

får ett eget liv

när den når papperet

där i mitt block

den skriver ord

meningar

som inte känns som mina

den bygger meningar

med både glädje

och smärta

pennan är en vän

när udden är slut

vässar jag den

den blir vass

och kan skriva igen

en dag tar pennan slut

som varit min vän

så länge

det känns som en evighet

när en tar slut

finns det flera nya att välja

det är bara för mig

att bestämma

vilken färg den ska ha

sen kan jag

fortsätta skriva

med en ny penna

i min hand

anits 28 juni 2013