Jag såg mig själv
På riktigt idag
För helt plötsligt
Fick den där klumpen ett namn
Det svarta hålet
Inom mig

Dom sa att vi behövde ha ett samtal
Och blotta
Mitt inre
För den som borde stå mig
Närmst av alla
Men som inte förstår
Inte alls..

Men hur fan ska jag orka det
När jag
Inte ens orkar andas
Stå på benen
Se
Höra

Om ett piller nu kunde hjälpa
Så sätt igång
Jag är redo
För allt
Ungefär
Så länge jag slipper
Detta helvete

Och hur ska jag
Kunna hoppas för en morgondag
När det känns
Som att den aldrig kommer finnas

Det är ju inte längre
En fas
Utan det är något
Som finns i mig
Som fick ett namn idag...

Och det skrämmer mig
För ja
Tänk så förstår du inte?
Du blundar
För allt
För mörkret
Men det gör också
Att du glömmer mig

DET ÄR EN DEL AV MIG!!!!

Och om jag hade kunnat
Så hade jag gått
Eller åkt
Men det finns ju ingenstans
Där man kan andas ut
Och bara få vara
Krossad

För överallt
Finns det människor
Som frågar
För att vara snälla
För att de ska
Om ni inte kan hjälpa
Ni vill ju inte
Varför då
Peta på mig där jag ligger
Jag behöver ju
Någon som behöver mig
Inte välgörenhet...

Smärtan
Och meningslösheten
Att verkligen hata
Den man är
Och allt man gör
Att leva med skam
Inte orka resa sig upp
Ur sängen
För att man har börjat tänka
Att vad är poängen
Med livet
Om man inte får chansen
Att leva det ändå

Dra ut mitt inre
För det hade känts bättre
Än det som är
Nu
Och skär upp mitt bröst
För det hade inte varit
Lika smärtsamt
Som det som finns där
Redan

Du vet ju inte
Och du vill ju inte heller veta
Hur det känns
Att finnas där
Handlar ju inte om att förstå
Det handlar ju om
Att visa
Medmänsklighet