så ofta jag har undrat

och frågat mig

varför minns jag inte dagarna

vid havet?

där vi tillbringade så många somrar

det har berättats för mig om bilen

som tog oss dit var en blå folkvagn

ibland tältade det hände också

att vi hyrde ett rum någonstans

allt det är som ett svart hål för mig

ofta åkte vill till Strömstad

det hände några gånger att vi semestrade

i varberg

av det har jag ett minne

vi åkte sent en eftermiddag

skulle övernatta i vadstena

vi kom dit lagom tills det var

sängdags den natten glömmer

jag aldrig

varken mamma jag eller mina syskon

fick mycket till sömn då pappas

snarkningar höll oss vakna

jag minns också att vi hyrde ett rum

i ett hus där gatan var smal varken

mamma eller pappa kunde parkera

så vår bror fick göra det och det varje

gång vi kom hem från stranden

han var inte gammal nådde knappt

ned till pedalerna

tänk vad jag undrade i många år

hur han kunde parkera när inte

någon av föräldrarna kunde

han har berättat att han och pappa

var ute efter vägar i skogen där han

fick övningsköra det var en hemlighet

mellan min bror och pappa

jag minns från den gången

hur jobbigt det var när vi skulle äta

vi var flera familjer som hyrde rum

i det huset, köket var gemensamt

alla ville laga mat vid samma tid

badade i havet har jag inget minne

att jag gjorde, av resan hem minns

jag ingenting

många somrar var jag hos mina morföräldrar

dom dagarna minns jag som fina och

lärorika där var jag med morfar i trädgården

mormor såg till att jag hade att göra

hjälpte henne när hon bakade, vattnade

blommorna, det är dom somrar jag minns

som är kära minnen för mig

minnen från havet och somrarna där

finns inte hur mycket jag än försöker

att minnas

min längtan till havet och klipporna

kanske har något att göra med

minnena som inte finns hos mig

den tiden är som ett stort svart

hål hos mig

anits 10 juli 2013