Egentligen


inser jag nu

har jag

liksom

färdats

baklänges

hela tiden

tillbaka

mot den plats

där jag började gå vilse

och jag är inte på långa vägar

framme

än



Det var när jag lärde mig att ljuga

för att undvika smärta

och straff



Det var det första steget

och en tusenmilafärd

börjar

med ett steg

För varje dag

blev det mörkare

och mörkare

och vem kan läsa en karta

I mörker?



Min vän säger:

Gud är ond

han lät dig lida I 30 år


som om jag skulle vara

ond

för att jag tar min katt till veterinären

hela vägen dit

I bilen

ropar han ut sin ångest



när han kommer hem

tar jag genast av kragen

och slänger medicinerna I soporna

så att han ska slippa lida

man vill ju vara snäll