Jag är fast i passagen för vredet i porten går inte att vrida om. Jaha det här är min dom. Som om jag har tid att sitta här när hela världen passerar revy.

Om jag bara kunde finna ut hur vredet ska vridas.

Det är väl bara att ta fram penna och papper och skissa lite eller skriva ned det som faller mig in i väntan på riddaren som kan vrida vredet så porten öppnas.

En strimma solljus kommer in i passagen men försvinner lika fort. Det känns kallt här inne när inte ljuset lyser och ganska mörkt.

Hur kunde jag fastna här när jag är både rationell och försätter mig inte i sådant som jag inte kan klara upp.

Jag drar mig in i hörnet för att sova en stund. Det kan ta sin tid innan någon kan öppna den stora porten, om den öppnas alls men det vill jag inte tänka på nu.