Med trasiga pennor
och avbrutna spetsar
försöker jag bygga meningar
så vackra att de förtjänar en plats
bland himmelmörkrets flämtande stjärnor.

Med tårarna rinnande
och blodiga händer
(pennornas flisor
tränger längre in)
andas jag bokstäver
tills syret tar slut.

Tankarna kämpar för att ta sig fram
men på något sätt
lyckas inte budskapet nå ända ut från mitt
(kaotiska)
sinne och skapa ordning
bland allt det
svarta
på
det
vita.