det känns som en sten landat

i mitt hjärta och slagit rot där

i ett hopplöst försök har jag försökt

att lyfta bort den med både böner

och ilska

ibland undrar jag hur vårt samhälle

och alla vi som bor här är medvetna

om alla orättvisor

min sten ska bort jag vill bli fri

kunna säga det jag vill och tycka

till när jag ser hur orättvist det är

jag har en gång bestämt mig för att kämpa

mot all byråkrati allt som är fel

tyvärr känner jag orken tryta

kämpaglöden som var så stark

vill inte finnas kvar

jag vill inte ge upp

det kanske blir bättre nu

när hösten närmar sig

alla aktiviteter tar sin början

jag slutar kanske grubbla

mina tankar tar andra vägar

inte retar sig på orättvisorna

anits 13 augusti 2013